Men ibland blir det så, då det är mycket i livet som händer! Nu är man gift, hade världens bästa bröllop! Kunde inte gått/blivit bättre än vad det blev!
Viktmässigt så ligger jag på 100,0. Alltså, haha! Har väntat på att få komma under 100, men så är man preciiiis på kanten! ?? någon dag tickar de väl över, men så drygt!
Äter fortfarande samma mängd, visserligen har det inte blivit det nyttigaste nu innan bröllopet, då det varit så mycket att göra. Men både jag och sambon sa att vi ska komma igång nu efter bröllopet!

Hoppas ni har haft det bra!

Nu är det ett tag sedan jag skrev, har varit mycket annat omkring. Det har varit mycket jobb, planering av bröllop som går av stapeln i augusti!
Nu står jag på 105 i kilo, har dock inte kommit igång på gymmet ännu. Har känt att jag inte har haft råd med de än, då det varit mycket med saker inför bröllopet. Men efter bröllopet tänkte vi sätta igång. Promenader kör vi i alla fall varje dag! Det verkar som att jag hamnat på ännu en platå, eller vad jag ska kalla det :) har stått still i vikten i ett par veckor tror jag. Men jag är inte orolig för det . Äter fortfarande samma lilla mängd som förut, äter jag för mycket så börjar jag må illa, haha!
På 6-veckors kontrollen så gjorde vi inte så mycket. Han tog vikt och midjemått, och sen satt vi och pratade, han frågade hur de hade gått och så. Sen fick jag ett kort av honom där de står att jag genomgått en magsäcksoperation, och lite bra info och så.

Igår var det ett helt år sedan som vår resa mot minimagar började. Igår var det ett år sen vi fick träffa läkaren för att han skulle skicka remiss till stan.
Det är det bästa jag gjort, och trots att jag "bara" gått ner 9 kilo sen operation, så känns det betydligt bättre i kroppen. Jag är piggare, gladare, orkar mer, leker med pojken betydligt mer än förut.
Sammanlagt under detta år så har jag gått ner 37 kilo. 37 kilo! Det är helt sjukt! Det känns på min kropp att jag är lättare. Jag har börjat gått ner i klädstorlekar, så nu har jag gått ner 3 storlekar i byxor, och det är oxå helt ofattbart och sjukt!
Jag mår så himla bra nu!

Nu har jag avverkat mina 3 veckors sjukskrivning! Har varit jätteskönt att vara hemma och lära känna magen igen, och veta hur mycket man ska äta, dricka m.m Och få göra det i lugn och ro. 
Men det var riktigt skönt att få komma tillbaka till det sociala igen, och själva jobbet, att få känna att man gör nytta igen! 

Nu har även min vikt börjat ticka neråt, tror det är för att jag kommit tillbaka till arbetet och börjat rört mig mer än hemma, och använda kroppen på mer sätt än hemma. Så nu blir det jobb, äta bra, och promenader varje dag!

Denna operation är det bästa jag har gjort! Känner mig redan piggare och gladare, orkar mer med saker, leker med mitt barn och andras barn, och tycker inte ens det är jobbigt längre! Sånt får mig att bli ännu mer sporrad till attt gå ut och gå, röra på mig, äta bra, inte stoppa i mig massa skit m.m. 

Men som sagt, denna operation är inte en Quick Fix, utan ett hjälpmedel att gå ner i vikt. 
Man måste ändra hela sin livsstil efteråt, och det gör inte mig nåt, bara så himla skönt! 

Nu ska jag fortsätta mysa med karln framför tv:n, imorgon blir det jobb, en delad tur, så en promenad på rasten hinner man alltid med!

Nu har jag fått tid till 6-veckors kontrollen, så jag ska dit den 7 juni kl 13:30. Får se vad man gör då, kommer självklart att skriva här efteråt. 

Just nu i min sleeveresa så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag äter som jag ska, och dricker också. 

Står just nu still på en platå, men hoppas de snart släpper. Flera stycken som har fått så tydligen. Men man blir ju nojig och tänker, tänk om jag inte går ner nå mer i vikt? 

Har gått ner 4-5 kg, beror på när jag väger mig på dagen. Men de kilona gick jag ner då jag hade flytperioden efter operation. Sammanlagt sen start, då vi träffade läkaren, så vägde jag 147, och nu väger jag 115-116. Så jag har ju gått ner en del, vilket känns, men jag själv tycker inte att det syns så mycket. Men det får jag höra av släkt och vänner, att de visst syns. Så lika bra att lyssna på dem då! ;) 

Igår unnade jag mig faktiskt några salta chips, så sugen som jag varit på de sen jag började flyta innan operation. 

Jag har varit rädd att om jag äter nå gotta, något onyttigt gotta, så har jag varit rädd att falla tillbaka i gamla spår, men jag känner att jag inte kommer göra det. I vanliga fall, så skulle jag kunna smälla i mig resten av chipspåsen nu bara för att de finns hemma. Hade jättesvårt att låta bli, men nu ligger påsen kvar och jag har inte ens tittat åt den. Så skönt att kliva över de steget. De där jävla socker-steget. Så himla skönt att slippa vara beroende av sockret. Det är så sjukt svårt att sluta! I början på flytet, den första veckan, så kröp de i hela kroppen, var nästan så man kände sig sjuk, då man inte fick socker i sig. Gaaaah, va jobbigt det var! Men nu så är de bakom mig, och är så stolt över mig själv att jag klarade 3 veckor på enbart flyt, kaffe och vatten! Trodde jag aldrig om mig själv. 

Nu ska jag stöka på här hemma, sen lär det bli en promenad! 

Nu är det snart 2 veckor sen jag gjorde min operation, och jag mår toppen! 

Första dagarna var "jobbig", då man ska äta soppor. Jag har alltid varit en sådan person som ätit snabbt, men de fick jag känna av nu om jag åt för fort, för man får ont i magen. 

Första klunkarna dagen efter operation var lite obehagliga. Så fort jag drack så kände jag hela vägen ner, och när det landade i magsäcken, och det var lite smått obehagligt. 

Men det släppte efter några dagar, de där obehagliga, så då fick man vara lugn då man drack och åt (flytkost), annars kändes det. 

Nu har jag börjat med mjukare mat, sån mat som går att mosa. Fortfarande samma här, det går inte att äta för fort, så jag börjar vänja mig att äta saktare. 

Något som är skönt just nu är att jag kan dricka vatten utan problem. Var rädd att jag inte skulle kunna halsa vatten som förut, som jag visserligen inte kan riktigt, men jag kan ta några klunkar i rad innan magen säger ifrån. Så skönt då man varit på promenad eller så. 

Under dessa 2 veckor så har jag gått ner 5 kilo, har stått still i några dagar nu, men har hört att man kan komma på "platåer", då vikten står still en stund, innan den börjar ticka neråt igen. 

Men jag har inte riktigt kommit igång med träningen ännu, ska klura ut ett träningsschema som jag kan göra hemma, sen ta mina dagliga promenader med karln min. 
Han ska också göra operation, den 25:e maj. Så han går på flyt just nu, och han är inte den trevligaste vissa dagar, haha! 

Nu ska jag ta de lugnt, dricka vatten, och mysa efter promenaden som vi precis tagit! 

Jo just ja, imorgon ska jag ta prov för mina hjärtmediciner, och ta ett blodtryck. Bara för att se hur det går med dem. Så får leka nåldyna igen imorgon, haha!

Väl inne på operationsssalen så fick jag hälsa på en till som var där, vad för sorts yrkesbenämning hon hade minns jag inte, men att hon var himla trevlig, vilket op-syrran var också! 

Fick sätta mig på britsen, och flytta upp mig så jag låg bra, fick sätta fötterna på plattor, då man står upp lite grann under operation. Fick de där varma täckena på mig, och gud va varmt och skönt det blev! 

Sen fick jag knyta handen då hon skulle sätta kanyl i handen på mig, där jag fick smärtstilladen och sömnmedlet. 

De satte även en grej på pannan som skulle mäta på hur pass djupt jag sov under operationen, och på den såg hon att jag var väldigt nervös, vilket hon sa också! 

Dem var så himla trevliga och pratade med mig och lugnade mig på det sättet. De frågade vad jag jobbade med, och när jag nämnde att jag funderade på att plugga till barnmorska, så tyckte de att jag skulle bli OP-syrra istället, haha! Vilket jag nu har snöat in på! 

Sen fick jag andas i en mask, riktigt varför vet jag inte, men gjorde som de sa. Sen efter en stund så sa de att de skulle börja spruta in sömnmedlet i kroppen. De bad mig tänkta på något fint, och jag svarade min son. Sen tog de inte många sekunder innan jag hade somnat. 

När jag väl hör mitt namn igen så är jag halvt på väg över på sängen, som ska ta mig till uppvaket. De sa att det var klara och att det hade gått bra, och att jag skulle få lägga mig på sängen. 

Resan mellan OP-salen och uppvak minns jag typ inte alls, bara när de parkerar mig på uppvaket. 

På uppvaket så fick jag syrgas, blodtrycksmanschett som mätte kontinuerligt, saturationsmätare på fingret och dropp i handen. Fick även en kräkpåse då jag mådde illa. 
Fick medicin mot illamående nere på operation tydligen, men fick mer då jag kom upp. 

Smärtan som jag hade i bröst och rygg var bland de värsta jag känt, nästan värre än förlossningen som jag genomgått. Magen värkte den också. Fick smärtstillande flera gånger, och varje gågn jag fick de så höll jag på somna om, så himla skönt när de tog! 

Efter en studn så fick jag pröva sätta mig upp, men blev yr efter en kort stund, vilket de även såg på mina värden, så fick lägga mig en stund till. Efter en stund så fick jag pröva igen, och sätta mig i en fåtölj, vilket var ganska skönt. Men jag var sååå trött, så somnade till flera gånger där. 

Väl uppe i fåtöljen så fick jag börja blåsa i en flaska, för att träna lungorna lite grann. Efter några timmar så fick jag lägga mig igen, då jag fick så ont i ryggen av att sitta uppe. 

Under tiden jag låg igen så skjutsade de mig till ett annat rum, lugnt och skönt det en stund, tills de skjutsade flera in dit, haha! 

Planen var att jag skulle få komma till vårdhotellet igen vid halv fyra, men hade fortfarande väldigt ont då, och fick mer smärtstillande, så jag fick vara kvar 2 timmar till. 

Under de 2 timmarna så frågade de om jag kände mig kissnödig och ville gå på toa, men jag kände mig inte alls kissnödig, och hade inte gjort på alla de gånger de hade frågat mig under dagen. 

Men prövade att gå iväg, och jäklar vad jag kissade, haha! 

Sen fick jag vila igen tills jag fick åka tillbaka till vårdhotellet. 

Himla skönt att få rulla ut därifrån och få känna en annan lukt och se andra saker. 

Väl på vårdhotellet så möter de upp mig, och hjälper mig in till sängen. Underbara änglar alltså! 

Fick lite smärtstillande där med, och hon kom med citodon supp som jag skulle få ta ifall de gjorde in. 

Halvsov mest hela kvällen, förutom då jag var på toa och satte i soffan. Vid 12 på natten så ringer jag till receptionen och ber om smärtstillande, då jag inte tyckte att citodonen hjälpte speciellt mycket, så hon kom med en spruta Ketogan och gav mig, och den sov jag gott på i några timmar. När jag vaknade vid 3 igen så tog jag andra citodonsuppen som jag hade fått, och sov lite grann. Sov jättedåligt den natten, vaknade typ varje timme, förutom där vid Ketoganen. 

Vid morgon så kikar sköterskan in och frågar hur natten varit, och sa att jag skulle få gå till restauragen och pröva lite frukost. 

Tog lite yoghurt, som jag fick i mig 3 teskedar av innan det var bra. Det var ganska obehagligt, för varje klunk vatten och mat kändes i magsäcken, och kändes obehagligt. 

Sen checkade jag ut vid tjugo i elva, och hämtade ut medicinerna, och fixade med ersättning på sjukresa och egen bil. 

Fick sedan pröva lite lunch, slät soppa, innan jag fick åka hem. Soppan fick jag inte heller i mit speciellt mycket av. 

Det var himla skönt att få komma hem och få vara hemma med  mina älskade igen, men vården på sjukhuset var så himla bra, så ville knappt åka hem. De tog hand om mig så himla bra! 

Hela vägen hem så sov jag, trött som attan.

Då var det dags för operation! 

Dagen innan så hade jag bokat sjuktaxi, som kom och hämtade mig kl 13:00 utanför mig. 

Hade bokat en natt extra på vårdhotellet för att slippa krångla på morgonen. 

Kom fram till sjukhuset vid kvart i tre, och gick upp och checkade in på en gång. 

Sköterskan som checkade in mig visade mig rummet, och gick igenom lite vanliga saker, mer praktiska saker. 

Hon nämnde även att hon skulle komma och ta ett blodprov på mig, inför morgondagen. 

Under kvällen kom hon och tog prov på mig, vilket inte var något problem. Ägnade kvällen åt att kolla telefon, och kolla på lite tv, samt förbereda saker inför morgondagen. 

Sen hoppade jag in i duschen, och när jag kom ut därifrån så var jag röd som en kräfta, kände mig likadan, haha! Det gick nämligen inte att få ner temperaturen, så det var superhett! Men det gick bra ändå! 

Sen låg jag i sängen till jag skulle sova, kollade på Inför Eurovision. 

Sen vid 22:30 så bestämde jag mig att jag var tvungen att sova inför morgondagen. Men jag vaknade vid kvart i fyra, fyra, så vaknade jag och kunde inte somna om ordentligt. Så halvsov i 2 timmar innan det var dags att hoppa in i duschen igen för en till omgång av descutan. I samma heta vatten.. 

Sen vid kvart i 7 så knatar jag iväg till Kirurgisk Dagvård, galet nervös. 

Kom dit, och satt i väntrummet tills att de ropade upp mig vid 07:20. 

Hon visade mig vägen till ett omklädningsbås, där jag fick lägga alla mina saker i en brun papperspåse, som de märkte med mitt personnummer. Sen frågade hon om jag tagit medicinen som jag hade fått med mig, och de hade jag inte, för jag visste inte om jag skulle ta de på vårdhotellet eller hos dem. Så hon fick springa och fråga läkaren om vi skulle ta dem. Först skulle jag inte ta dem, för de kanske inte skulle hinna verka innan operation, men sen så skulle jag ta dem. Så det var bara att halsa alla tabletter med jättelite vatten. 

Sen efter en stund så kommer OP-sköterskan och ställer lite frågor, och tar med mig till OP-salen. 

Under vägen till OP så hämtade hon 2st varma täcken, och en näthatt till mig som jag fick ta på mig.

Del 2 kommer strax!